BOKRECENSION

Titel: FAS/Fiber Art Sweden
Utgivare: Se ovan    
Redaktör: Monica Nilsson
Grafisk formgivare: Birgitta Schölander

Det har snart gått ett år sedan denna bok utgavs, som märkligt nog inte har recenserats i någon hög grad…å andra sidan är det ofta så med konstböcker. Denna recension skrevs i vintras, att den inte lagts i malpåse beror dock på det faktum att konstböcker faktiskt har ett längre färskhetsdatum, viktigast är ändå att jag finner boken tillräckligt intressant och anser att den fyller ett tomrum i sin genre.

Min första kontakt med FAS, d v s konstnärsgruppen/-nätverket Fiber Art Sweden ägde rum för närmare två år sedan i samband med utställningen FASit på Norrtälje konsthall, en udda utställning vilken bestod av installationer med kontorsrum/-landskap som utgångspunkt. Vi möttes av en sluten, men igenkännande, värld som denna gång bjöd in oss att ta del…Vi fick dra ut hurts- lådor, öppna skåp, fick ta del av nya världar. En tjänstemans hemliga dröm?

Innan jag går vidare ska jag ge en kort historik; FAS bildades 1998 på initiativ av Veronica Nygren och Saimi Kling, professor resp huvudlärare på Konstfacks textila linje. Detta innebär att många av medlemmarna - idag närmare 40 stycken - är lärare eller f d elever på denna linje. Medlemmarna i FAS vill utmana det textila materialet och den textila traditionen. Och det har de lyckats bra med i åtskilliga utställningar och projekt som visats runtom i Sverige och utomlands.

För närmare ett år sedan var gänget i en ny fas, då släpptes boken som nedan presenteras. Själva ’boksläppet’ liknade en konsthappening där ingenting av det estetiska verkade ha givits åt slumpen. De färska böckerna var utplacerade som en installation på golvet och de tillskurna grönsakstilltuggen var placerade som utropstecken i perfekta färggranna rader. FAS-medlem-marnas konstverk och performances visades non stop i form av bildspel och video (inga ”riktiga” konstverk denna gång) på de annars rena och vita väggarna i det stora oregelbundet utformade och spännande rummet. Rummet, ja, det var ett garage! Något som jag tror alla glömde denna kväll. Det var förstås ett östermalmsgarage! Man kan gissa att grannen, en gallerist, har något med detta att göra. En musikgrupp spelade – äkta garagejazz alltså! Stämningsfullt, men nog hade de svårt att göra sig hörda i sorlet av FAS-medlemmarna och deras gäster.
   Boksläppet låg i linje med FAS-gruppens inriktning och stil; multimedialt, annorlunda, överraskande, gripande. Det låg också i linje med den nya boken! Medvetet eller ej.

Den 112 sidor tjocka kvadratiska boken är i sig ett konstverk, kanske inte så konstigt när formgivaren är en f d konstnär som - åtminstone yrkesmässigt - sadlat om till en bransch med större överlevnadsmöjligheter (om än med konstnärerna/konstbranscen som nisch) och när redaktören är konstnär, tillika FAS-medlem.
   Det finns flera skäl till varför man vill kosta på en bok lite extra formmässigt, ett viktigt sådant är att den ska kunna väcka intresse internationellt. Det vill och behöver FAS. Är man verksam med en relativt smal konst - vartill den textila samtidskonsten fortfarande räknas - så är publiken förhållandevis liten i Sverige. Boken är förstås tvåspråkig.

Trots en mindre attraktiv brun färg på bokens plastomslag (avtagbart) så lockas man av att ta reda på vad som finns inuti…Oavsett om man bläddrar fram- eller bakifrån så grips man av beundran av det konsekvent varierade formspråket, med olika typsnitt (vilket är en konst i sig att blanda), olika bakgrundsfärger och ibland skurna blad. Fotografierna är i princip genomgående proffsiga. Ofta är det konstnärerna själva som tagit dem, vi får se arbetsprocesser, utställningar och fr a konstverk; textila utsmyckningar och installationer samt en och annan performance.

Medlemmarna har i regel fått ett uppslag var med bildpresentationer. Dessutom en mindre plats för text, någonstans i boken. Här får vi ta del av kommentarer till konsten, minnen, tankar - och poesi.
   Annars består en stor del av texten av intervjuer med och samtal mellan olika FAS-konstnärer. Det kan handla om gränsdragningar, tillgänglighet kontra övertydlighet, samarbeten, varför man föredrar att sticka skulpturer, valet av blomma som motiv…
   Texterna och bilderna kompletterar varandra väl – nog så viktigt i en konstbok när man oftast bara ser fragment av helheter!

Bokens innehåll relateras till ett konstteoretiskt kapitel, författat av medlemmen Margareta Klingberg. Hon citerar bl a Sven-Olov Wallenstein, som här reciteras; ”I samtidskonstens öppna fält vågar många överskrida sin kompetens. Konstnären använder de medel som situationen kräver.” Detta innebär att textilkonsten har upphört att vara ett ”problembarn”, den är lika god som annan konst, tekniskt och materiellt. Det textila materialet är till skillnad från en del andra konstmaterial bekant bland sådant som hör vardagen till; t ex heltäckningsmattan, kaffeduken, klänningen, gosedjuret och grytlappen. Nu gör dessa föremål entré som återbruksprodukter, i ett nytt sammanhang; samtidskonsten. Det textila arbetsfältet inom konsten har sålunda vidgats. Nu finns en större frihet för dem som – citat Klingberg – ”vill förflytta sig mellan genrer och inta skiftande positioner i förhållande till materialets och mediets historia, tradition och ikonografi.” Vad vi idag kan se i textilväg på konstutställningar kan m a o skifta mellan prestigeladdade egenhändigt utförda gobelänger eller pärlbroderier till hopknutna trasiga strumpbyxor eller nersmutsade lakan – där oftast lagningen eller smutsfläcken är en viktig del i konstverket!
   Textil konst har f ö, till skillnad från måleri, grafik och skulptur, inte haft någon formalistisk motståndare som man fått kämpa mot. Istället har man brutit mot textila traditioner i allmänhet, gällandes såväl folklig konst/hantverk som den textila konst som hört till de s k högkulturerna.
   Jag citerar ånyo Klingberg; ”med sin grundläggande allmängiltighet kan de textila materialen och fibrerna tjäna som förbindelselänk mellan individer och världar, som markörer och bärare av identitet och mening.”

Vad är då textil konst? Vilka är textilkonstnärer? Jag citerar en annan medlem i boken, nuvarande textilprofessor på konstfack, Inger Bergström: ”Idag talas det mycket om
uppluckring av gränser. Det är något som länge, och i högsta grad, har pågått inom det textila området. Olika sorters konstnärer uppmärksammar textila material och dess möjligheter. Det blir omöjligt och ointressant att försöka definiera vad som av detta är textilkonst. Materialens hierkier har på så sätt omkullkastats, medan andra hierkier lever kvar. Hierkier där faktorer som rätt skolor och nätverk sätter gränser och avgör status (det blir iallfall alltmer så – min kommentar) Dagens studenter kommer nog inte att identifiera sig så starkt som till exempel textilkonstnär”.
   Hur är det med det textila hantverket – i konstnärliga sammanhang? Bergström påpekar att många i dag jobbar i gränslandet mellan olika bild- och formmässiga yrkesgenrer, men att det finns ett nytt intresse för hantverk, material och tekniker.  

Boken är lättläst och lättillgänglig, men inte lättsam (missförstå mig rätt).
   Jag har öppnat, bläddrat och läst i boken åtskilliga gånger, men också – för ovanlighetens skull när det gäller konstböcker – läst den från pärm till pärm. Jag kommer öppna och titta i den många gånger till. Och njuta. Av text, bild och form. Av intressanta tankar och idéer.

Skaffa boken du också! Läs om Sveriges förmodligen intressantaste konstnärsnätverk!
Till att börja med kan du se mer på deras hemsida: www.fiberartsweden.nu

Jinger Bremberg
konstnär, fotograf, kulturvetare – med Yxlan i Roslagen som bas